Svensk ordbok 2009, webbversion
verb föll fallit, pres. faller
fall·er1ramla ut
hon föll ut genom fönstretfalla ut (ngnstans)sedan 1400-25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. falla ut
2äv. fast sammansättn., seutfalla 1
lyckas
det blir intressant att se hur försöket faller utfalla ut SÄTTsedan 1712Subst.:utfall (till 2)