Svensk ordbok 2009, webbversion

falla u´t verb föll fallit, pres. faller fall·er1ramla ut hon föll ut genom fönstretfalla ut (ngnstans)sedan 1400-25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. falla ut 2äv. fast sammansättn., seutfalla 1 lyckas det blir intressant att se hur försöket faller utfalla ut SÄTTsedan 1712Subst.:utfall (till 2)